En tisdag i februari

Mina elever är fortfarande på praktik och jag kan sluta lite tidigare - för att åka skidor. Här väntar dom alla tre snällt på att jag skall bli klar, samtidigt som dom lyssnar på skoterljudet...
...och att dom väntar, är tack vare Leo! Han brukar nämligen vänta på att hans matte skall bli klar och trots att han haft schäferförväntningar som modell - har han inte förstått varför man skall hetsa upp sig bara för att skidorna tas fram :-)

Jag hade så bakhala skidor så vi valde djupsnöåkning istället - och kolla snödjupet: Leo bottnar knappt!

Här är vi på väg att åka ner för grustaget och hundarna fick mycket motion genom att springa upp och ner. Felco är rejält långhårig, men ikväll är han så fin i sitt korta "hår". Däremot har han blivit mkt kraftigare sedan november då han klipptes första gången hos Heini! Först trodde jag det enbart var fett, men han är nog också muskligare nu :-) Han hade skött sig så bra hos Heini och följt pappan i huset då han nattat barnen. Felco är ju van vid barn; så han kände nog sig hemma i den miljön :-)

Jag har fått nya fotostativet och det underlättar enormt när man skall filma sig själv. Det vi ännu inte fått till är redigeringen; det är ngt mellan min kamera och min dator som inte funkar...

...så det blir återigen en lång filmsnutt - helt oredigerad ;-)

Göra utfall

Många, många hundar har problem med hundmöten då dom är kopplade och ofta hör man förklaringar som att "hunden blir modigare när den är kopplad". Dvs att det för hunden skulle innebära ngt positivt att vara kopplad vid möten. Samma hundägare säger också att "okopplad; är det inga problem".
Nu när jag har min andra vuxna hund hos mig som jag inte själv tränat - så tror jag orsaken är en annan..!

Ingen av dom klickertränade hundar jag känner, gör utfall mot andra hundar i koppel - och ändå har ngr av dom inte varit kända som ngr direkta "hundälskare", men dom har gjort ungefär samma okopplade som kopplade: kastat sig fram för att leka, nonchalerat eller visat att "jag gillar inte andra hundar".

Min teori är denna:
När en hund kastar sig mot en annan hund; så korrigerar ägaren med både ord och handling: man "säger till" och man rycker i kopplet = halsbandet. Hunden som lär sig gm associationer, kopplar ihop obehaget med det den har framför sig = den andra hunden. Och vi börjar skapa ett beteende av Hundmöten = obehag.

Samma bakgrund tror jag ligger bakom hundar som skällande slänger sig mot hundgallret i bilburen: hunden har börjat med att kanske skälla lite; det har bemötts med korrigeringar - och beteendet är på väg att befästas!

För övrigt är det så enormt KUL att börja träna en halvvuxen hund som inte tränats! Dixens träning redovisas i hans egen blogg; så här skall jag bara konstatera att det är enormt roligt "Hundjobb" jag har just nu!
LEO tränade Stimuluskontroll på sin morgonstund och nu på kvällen tränade vi Platsliggning med störning av en hund som både gnällde och bökade med sin tratt ;-)
Rutan gjorde vi nu så; när det blev fel - att jag väntade ut honom, han kom tillbaka till utg ställning och fick sedan göra helt frivilliga starter. Då blev det rätt och det viktigaste; vi hade kvar vår positiva träningsattityd .-)

Vi vet ännu inte om vi åker till Umeå till helgen. Det beror bl.a på hur Dixens sår läkt och om vi kan ta av tratten redan på torsdag. Att åka med en stor hund och tratt i en bil; gör vi inte...
Om vi inte åker; kommer ju fler tävlingar längre fram i vår.

Alla kurser ställs in under våren, för att jag skall jobba med omplaceringshundarna. Man måste välja och nu i vår prioriterar jag dessa hundar. Känns förstås trist med tanke på Klickerträningen som jag vill skall spridas till ALLA; men nu börjar det finnas många duktiga klickertränare här uppe...
Tränarutbildningen kör jag däremot och skälet till det är att den ger en djupare insikt i Klickerträning = ger goda ambassadörer :-) Dessutom kan det byggas på till en Klickerinstruktörsutbildning.

Stimuluskontroll

Sandra besökte oss igår kväll och som vanligt är det så kul att prata klickerträning och hundar! Dessutom känner vi varandra väl och är ganska ärliga...
Jag berättade för henne om Dixens vaktiga och lite spänniga attityd; alltså typiskt schäfer och sade sedan att "...tänk Acke var ju inte så; däremot Lisa visade tänder mot alla som närmade sig ngt som hon betraktade som sitt".
Både hennes min och kommentar, fick mig att inse att jag glömt många av Ackes mindre positva sidor..;-) Men även hon betonade att Acke var en "enormt trevlig hund". Så man kan mycket väl vara jättetrevlig, även om man vill "styra och ställa"...

Vi visade också vårt Lk2; alltså mitt och Leos - och fick faktiskt Godkänt :-)
Det vi däremot såg, var att stimuluskontrollen är inte fullt utvecklad. Ni som är Klickertränare, förstår vad det innebär - och ni som undrar vad det är; rekommenderar jag gå kurs hos en välutbildad Klickerinstruktör ,-) I Kiruna kan man göra det hos Arctos Hundskola och i Pajala håller Helena Björnström kurser som helt baseras på Klickerträning.

Så. På Leos halvtimme i morse tränade vi Stimuluskontroll på Hit! Alltså att starta på Hit och inte på något annat; typ Kalla in eller Kommendera.
Attityden var nu den samma; dvs svansen viftade och bollen grävdes ner i snön!
Jag tror det är Rutan som tar död på vår attityd: jag blir så störd av att någon hittat på något så dumt att hunden skall stå prick mitt i en ruta bestående av koner! Igår kväll fanns inga hjälper varken i rutan eller utanför Rutan, så lille Leo sprang in precis till kanten - och jag fick in honom med "Ut" alltså jaktkommandot. Jättekul förstås att han kan det, men det visar ju ännu mer hur underlig hela momentet Rutan är..!
Så vi skall absolut inte starta vårt träninspass med Rutan, utan hellre ta den i slutet + använda oss av hjälper (!)

Felco fick hämta tidningen i morse på sin halvtimme och han verkar helt nöjd med att gå en promenad (ensam) med mig.

Vad skall vi göra?

Just nu är det mycket som hänger löst hos oss; typ som min sandal :-) Fast den sitter egentligen väldigt fast; även om Leo håller den lite nonchalant med hörntänderna...
Kanske det också är så med alla våra projekt och aktiviteter: dom är egentligen fast rotade och bara verkar hänga lite löst.

Djurskyddet Kiruna har ansökt om ett projekt för att träna akutomhändertagna hundar; typ Dixen och får vi det godkänt kommer jag jobba med det under våren. Inte heltid, men iaf så mkt så jag måste släppa något annat. Beslutet fattas nästa vecka och jag tycker det vore jättespännande att få prova på det här! För Djurskyddets skull hade det varit mkt bra för då skulle vi få tid till att fundera hur vi skall jobba vidare med dom här hundarna.
Och jag skulle som sagt tycka det vore enormt spännande att träna en hund som haft så rörig tillvaro och se hur mkt man kan träna bort; eller lägga till.

När jag skottade gården ikväll hade jag Felco ute, eftersom han håller sig på gården så bra. Det kändes så bra när jag tänkte att han har den här rollen: få vara med mig lös och gå omkring som han vill :-)
Knappt hade jag tänkt tanken, innan jag hörde hur han skällde ut efter byvägen och jag ser honom springa fram emot en hundägare med hund! Jag ropade, men det struntade Felco i. Så jag fick gå ända fram till dom och hämta hem honom i halsbandet. Självklart bad jag om ursäkt och jag tänkte att så länge varade den illusionen om att Felco kan vara lös och ledig på gården, medan jag jobbar med annat..;-)
På tal om att be om ursäkt när ens hund gör dumheter, berättade en på jobbet i veckan om hur en helt främmande hund hoppat upp mot henne och nafsat henne i jackan. Ägaren (också den okänd) hade fått in hunden och arbetskompisen hade förstås blivit både rädd och arg - och hade också gett uttryck för sina känslor. Som svar hade hon då fått: "Men han är inte farlig". En annan som satt i samma fikabord, frågade om hundägaren bad om ursäkt - och fick till svar: "Nej".
Det är det minsta man kan kräva av oss hundägare när hunden gör dumheter: Be om ursäkt!

När vi skottat gården var det Leos tur att få träna och vi skulle träna Lk2 moment; men vad gör vi för fel ?! Det är inte kul..!
Det är helt andra vibbar på gården när jag och Leo tränar "free-stylemoment": typ backa, snurra, slalom, hoppa genom rockring. Då har han så härlig attityd med en svans som viftar; jämfört med exempelvis Inkallande med ställande - där han rör sig som en mekanisk hund!
Så vi struntade i regelboken och gjorde snabba, roliga inkallningar - och lille Leo var återigen den jag vill han skall vara.
Så tävlingslydnaden kan vara det vi lämnar om vi får vårt projekt...

Leo och jag skall förstås fortsätta träna, för det finns massor av KUL saker att träna :-) dessutom är Leo en klippa när vi har en ny hund hos oss! Han är så enormt säker i sig och låter inte sig provoceras av en stökig hund. Oftast accepterar han att Dixen ligger vid honom i bädden, men vill han vara i fred - så muttrar han bara lite tyst och Dixen väljer annan sovplats.

Ärlighet varar längst

Så här skriver Carina som har en halvbror till Acke och som nu står där jag stod i höstas..

"Uppfödare: Var ärliga! Det blir så mycket roligare och tryggare att köpa hund då. Det är så tråkigt att få höra i efterhand att det visst finns problem i vissa linjer när man redan står där med en hund man fäst sig vid".

Att omplacera hundar är nästan som att vara uppfödare; iaf då det gäller att lämna så ärlig info som möjligt. Ibland hör man att det finns inga perfekta hundar och det är helt sant. Men om den som säljer valpen/omplaceringshunden talar om allt man vet - och alltså även dom mindre positiva sidorna; så kan den som köper hunden själv fatta beslut utifrån faktaunderlaget.

Vi i Djurskyddet Kiruna som nu har en akutomhändertagen hund pratar väldigt mycket om just detta att kunna lämna så ärlig och uttömmande info om hunden som möjligt: alltså även det som kanske inte är så positivt, men som ändå går att leva med. En sådan här hund är ju speciell eftersom beslutet att omhänderta den, måste fattas direkt på stället och utan möjlighet att kolla med ägaren hur hunden funkar i olika situationer. När man står där, måste man gå på både erfarenhet och intuition - och bestämma sig för att antingen ta hand om hunden eller lämna den kvar. Bestämmer man sig för att ta med hunden, får man sedan börja med specialkoll .-)
Så nu kollar vi hur Dixen reagerar mot bl.a barn eftersom han skällt ut ngr barn tidigare idag. Imorgon blir det alltså stadsvandring för honom :-)
Så den hund som lämnar oss; vågar vi nog lova är mkt välutredd.
Det är en annan sits när vi får in en hund som inte är i akut behov av nytt hem: där kan vi intervjua ägaren och träffa hunden i lugn och ro - men även där är målet att kartlägga hela hundens karaktär.

Det gäller som både uppfödare och omplacerare att jobba långsiktigt: ärlighet och kvalité i allt!
Då kan man t.o.m. tala om sådant som inte är så positvt, men som ändå är fullt acceptabelt - och valet ligger då hos köparen.

Samma ärlighet gäller även Instruktörer. Jag får ganska ofta frågor kring bur; alltså typ:
"Vi har tänkt skaffa en bur så han får vara där under dagarna".
När jag då talar om att det är förbjudet att ha hund i bur varje dag när man själv är på jobbet; så är ofta svaret: "Men det är ju så vanligt, vi har hört flera ha sina hundar i bur!"
Nu skall man ju inte gå på hörsägen, men det är iaf fler nu än när jag startade för snart 10 år sedan - som funderar på bur...
Så där har vi instruktörer ett ansvar att inte slingra oss, utan tala om: Det är förbjudet att ha din hund i bur på dagarna när du är på jobbet!. Kortsiktigt kanske du mister en kursdeltagare, men samma där: Det gäller för en instruktör att jobba långsiktigt: Ärlighet och kvalité!

"Personkemi"

Undrar vad motsvarigheten till "personkemi" heter hos hundar?
Hur som helst så stämmer kemin mellan Leo och Dixen! Dom ligger nära varandra och leker helt obehindrat. Just det sista är intressant; dvs att dom leker så bra ihop redan nu. Jag tänker då på hur lång tid det tog innan Felix och Leo kunde leka ihop.
Det kan ju bero till en del på att Dixen är så ung, men jag tror mer det har med "persontyp" att göra: Jag tror Felix har mkt större integritetsbehov och det är kanske därför han reagerat så starkt när jag tagit tag i honom: han vill hålla andra på större avstånd än vad både Leo och Dixen vill!
Felix har ALDRIG legat i samma bädd som Leo och om Leo lagt sig vid honom - så har han direkt rest sig upp.
Så Felix med sina vackra lockar, är egentligen mkt mer svårtillgänglig, än Dixen med sina fladdriga, ostyriga öron...
...så den som faller för Dixen, ser till det inre - snarare än till det yttre ;-)
Nu är ju även Felco mycket bra, men det är ändå intressant hur vi människor bedömer...

Vardag

- fast det är lördag, men idag har vi återhämtat oss från turbulensen kring Dixen. Åtminstone inte jag, hade väntat mig den här typen av start för vår omplaceringsverksamhet. Jag hade väntat på en "familjehund" - och nu fick vi en hund som knappast kan beskrivas som att den vuxit upp i en "familj"...
Det är väldigt kul med alla postiva responser kring vår start och också att flera anmält sitt intresse för att överta en omplaceringshund.
Vi hoppas nu någon gillar Dixen så mycket - och som vi gillar ;-) så att han äntligen får bli en "familjehund"!



Nå. Inbjudan till lydnadsproven i Umeå kom igår, så nu är det en realitet: Jag och lille Leo skall starta i Lk2 om två veckor! Ja, så har vi iaf planerat: ta ledigt fredagen och samtidigt alltså få en minisemester :-)
Det vi måste lägga fokus på är Fjärren: dvs att få en förståelse för tecken - eller ord. Och varför inte Leo förstår detta, är så enkelt att vi tränat det för lite...
Så nu skall vi träna det varje dag; ute som inne. Det vi ännu inte bestämt är om vi skall använda enbart ord, eller tecken?!
Det verkar som säkrare om jag bara använder tecken...Jag tar gärna emot råd och tips från mer tävlingsvana!
Dom övriga momenten funkar ganska bra, men eftersom det är så enormt kallt -kan vi inte få riktig koll på hur det egentligen är ställt med det...
...men jag har med mig Carinas tänk inför elitstarten: "kul att se hur vi ligger till!" Nu skrev hon nog inte prick så - men jag tog iaf till mig den andemeningen ;-)

Dixen var enormt intressad av vad jag och Leo tränade - och fick naturligtvis sin träninsdos: vi började med att inte gräva i godishanden utan istället titta i ögonen - och han började nog förstå hur det hänger ihop: "Jag rör inte handen utan tittar i ögonen för då klickar hon och jag får en korbit!"
Den som övertar honom, får en träningsvillig hund...

Felix fick också träna lite slalom och hålla i dummi, men mesta träningen har han lagt på att hålla styr på Leo och Dixen! Han gillar inte att dom leker för villt, utan skäller ut dom direkt det går överstyr; enligt Felcos kriterier ;-)
Men förutom det funkar alla tre helt utmärkt ihop!